Många kristna är medvetna om en del svårigheter när det gäller hur NT:s författare tolkar GT:s texter. Det antagligen mest kända problematiska sammanhanget är Matteus citat från Jesaja 7:14.
Matt 1:22-23
22 Allt detta har skett, för att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade:
23 »Se, jungfrun skall bliva havande och föda en son, och man skall giva honom namnet Emmanuel» (det betyder Gud med oss).
Jes. 7:10-17
10 Och HERREN talade ytterligare till Ahas och sade:
11 »Begär ett tecken från HERREN, din Gud; du må begära det vare sig nedifrån djupet eller uppifrån höjden.»
12 Men Ahas svarade: »Jag begär intet, jag vill icke fresta HERREN.»
13 Då sade han: »Så hören då, I av Davids hus: Är det eder icke nog att I sätten människors tålamod på prov? Viljen I ock pröva min Guds tålamod?
14 Så skall då Herren själv giva eder ett tecken: Se, den unga kvinnan skall varda havande och föda en son, och hon skall giva honom namnet Immanuel.
15 Gräddmjölk och honung skall bliva hans mat inemot den tid då han förstår att förkasta vad ont är och utvälja vad gott är.
16 Ty innan gossen förstår att förkasta vad ont är och utvälja vad gott är, skall det land för vars båda konungar du gruvar dig vara öde.
17 Och över dig och över ditt folk och över din faders hus skall HERREN låta dagar komma, sådana som icke hava kommit allt ifrån den tid då Efraim skilde sig från Juda: konungen i Assyrien.
Jes. 7:14 är en svår text när det gäller kontexten. Ändå, så anger Matteus helt klart att Jesu födelse är en uppfyllelse av denna profetia. Hur kan detta vara möjligt när det framgår tydligt att Jesaja profetia handlade om Ahaz och den Assyriska fångenskapen? En del försöker att förringa Matteus och menar att han skulle vara mindre nogräknad här, och att han egentligen inte menade att det förekom en verklig uppfyllelse av Jes. 7:14. Om så skulle ha varit fallet så gjorde han här ett mycket dåligt val av ord, "för att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade:.."
Här finns tre möjligheter:
1. Matteus tog miste (Judarnas ståndpunkt)
2. Vi missförstår Jesajas kontext.
3. Matteus visste något som Judar och de flesta kristna inte vet.
Om punkt 1 vore korrekt så är hela Nya Testamentet suspekt, och kristendomen i sin helhet bringas i tvivel.
Om däremot punkt 2 vore korrekt skulle det innebära att den normala grammatisk-historiska metoden inte fungerar här. Den bokstavliga grammatisk-historiska läsningen skulle indikera att den här profetian skulle ha uppfyllts under Ahaz livstid. Men enligt Matteus uppfylldes den århundraden senare. Därför måste en annan slags hermeneutik tillämpas här vid sidan av den grammatisk-historiska.
Det korrekta svaret finner vi under punkt 3. Matteus visste något som judarna och de flesta kristna inte vet. Detta är 'mysteriet' som finns gömt i Profeternas Skrifter.
GT innehåller ett gömt budskap förutom det normala på ytan givna. Detta gömda budskap kan INTE ses utifrån den normala grammatisk-historiska metoden. Det här är inte ett nedvärderande av den grammatisk-historiska hermeneutiken. Den är grunden för all god exegetik av Skriften, både av GT och NT, och vi är INTE fria att förkasta den. Emellertid måste vi också känna igen en speciell hermeneutik som både Jesus och Apostlarna under Andens inspiration använde, för att synliggöra "mysteriet" från GT:s Skrifter. För att gömma 'mysteriet' i texten av det GAMLA TESTAMENTET, tillämpade Gud vissa speciella litterära medel, som går utöver de normala hermeneutiska metoderna.
Ett bra exempel på detta är Psalm 22. Det är inget tvivel om något annat än att den Psalmen refererar till Kristi korsfästelse. Den citerades i Evangelierna i samband med korsfästelsen. En rent grammatisk tolkning tillåter den emellertid inte att vara en profetia om Kristus, eftersom David uttryckte sig i första person singular. Enligt den normala grammatiska läsningen av Psalm 22 skulle vi här läsa hur David beskriver sina egna lidanden. Det samma gäller för Psalm 16:10, där David skrev, "Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven.", där han talar i första person singular. Petrus säger oss emellertid i sin första predikan att det här var en profetia om Kristus, eftersom David var både död och begraven. Tog Petrus miste? Vantolkade han Psalmen under det att han förkunnade under Andens kraft? Utifrån ett rent grammatiskt synsätt så gjorde han faktiskt det!
Hur skall vi förhålla oss till dessa Messianska profetior till vilka det NYA TESTAMENTETS författare synes gå utöver de normala tolkningsreglerna? Är kristendomen verkligen baserad på dålig exegetik av de judiska Skrifterna? Är det kanhända judendomen som i själva verket är den sanna tron? Eller är det något fel med vår användning av den grammatisk-historiska hermeneutiken? Svaret är det senare.
Luk. 24:13-48
13 Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
14 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
15 Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
16 Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
17 Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.
18 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»
19 Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
20 huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
21 Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
22 Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
23 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
24 Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»
25 Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
26 Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»
27 Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
28 När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
29 Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
30 Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
31 Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
32 Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»
33 Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
34 Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»
35 Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
36 Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.
37 Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
38 Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
39 Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»
40 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
41 Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»
42 Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
43 och han tog det och åt därav i deras åsyn.
44 Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses’ lag och hos profeterna och i psalmerna.»
45 Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
46 Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
47 och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
48 I kunnen vittna härom.
'Mysteriet' var gömt i texten i det GAMLA TESTAMENTETS Skrifter. Det kunde inte läsas och förstås utifrån det normala grammatisk-historiska tolkningssättet. Någonting fattades, nämligen UPPENBARELSE direkt från Guds Ande. Jesus måste ÖPPNA deras sinnen så att de kunde förstå Skrifterna. De två vandrarna på väg mot Emmaus, tog emot denna uppenbarelse från Jesus när han utlade varje GT text för dem angående 'mysteriet'. Deras hjärtan var brinnande inom dem när han öppnade Skrifterna för dem. Det samma gällde alla de övriga lärjungarna som samlats bakom stängda dörrar. Det var denna uppenbarelse av Mysteriet som gjorde det möjligt för Petrus att knyta samman flera av profetiorna i Psalmerna med Jesus Kristus i sin pingstpredikan.
Detta ger upphov till frågan, varför skulle Gud gömma detta mysterium inom GT:s texter? Varför göra något så obskyrt? Paulus förklarar det för oss,
1 Kor 2:7-8
7 Nej, vi tala Guds hemliga visdom, den fördolda, om vilken Gud, redan före tidsåldrarnas begynnelse, har bestämt att den skall bliva oss till härlighet,
8 och som ingen av denna tidsålders mäktige har känt; ty om de hade känt den, så hade de icke korsfäst härlighetens Herre.
Att mysteriet var dolt på det här sättet var absolut nödvändigt för att judarna skulle komma att förkasta Jesus, och för att korsfästelsen skulle komma att ske. Inte ens Satan förmådde tyda det. Korsfästelsen av Jesus inspirerades av Satan själv, när han besatte Judas. Genom att Gud gömde 'mysteriet' i Skrifterna, kunde han vända bordet för Satan. Gud använde i själva verket Satan som ett verktyg för att genomföra korsfästelsen.
Rakt igenom Evangelierna kan du se att Jesus avsiktligen höll judarna i mörker om vad som verkligen pågick, medan han delvis upplyste sina lärjungar.
Mark. 4:10-12
10 När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna.
11 Då sade han till dem: »Åt eder är Guds rikes hemlighet (mystery; KJV) given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser,
12 för att de ‘med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse’.»
Gud drog till sig en kvarleva av judarna under Jesu tjänst, de övriga blev förstockade. De kunde inte genom att använda sig av de normala tolkningsmetoderna förstå de Messianska profetiorna . Jesus talade till dem i liknelser, för att de inte skulle förstå. Paulus förklarade skälen därtill i sin liknelse om Olivträdet i Rom. 11.
I efterhand, genom Jesu uppenbarelse, kan vi känna igen de Messianska profetior som finns invävda rakt igenom GT. Somligt är tämligen tydliga, som Jes. 53 (men ändå inte helt tydlig, eftersom Filip var tvungen att förklara för den Etiopiske hovmannen vad Jes. 53 egentligen handlade om). Andra är tämligen dunkla, som Psalm 22 och Jes. 7:14. Några är utformade till av att utgöra förebilder, som de offer som alla utgör allegorier syftande på Kristus. Andra synes kombinera Jesu första och andra tillkommelse utan åtskillnad. För dem som är villiga att tro framstår emellertid helhetsbilden klart fokuserad genom uppenbarelse, när vi står där förundrade vid den flod av profetia i det Gamla Testamentet som uppenbarar Kristus. För de köttsligt sinnade, med en täckelse för ögonen, förblir emellertid Torans och Profeternas vittnesbörd om Kristus, utanför synfältet. Att Jesus är Messias kan inte bevisas utifrån det normala grammatisk-historiska sättet att närma sig profetian i GT. Men för dem som har öra till att höra, är bevisningen överväldigande.
Detta är 'mysteriet' som Paulus så ofta talade om i sina brev. Somliga hävdar att detta var unikt för Paulus. Det finns inget i Skrifterna som antyder något sådant. Faktum är att Paulus rakt på sak sa att Mysteriet hade uppenbarats för 'Apostlarna' (plural), (Ef. 3:5).
Johannes döparen var först med att kasta något ljus över Mysteriet, när han utropade. »Se, Guds Lamm, som borttager världens synd!", och kopplade därvid samman Jesus med Jesaja 53. Jesus gav ytterligare uppenbarelser till sina lärjungar, genom personliga instruktioner, och då han förklarade sina liknelser. Men inte förrän efter uppståndelsen öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå Skrifterna, och förklarade då varenda en av GT:s profetior som handlar om hans tillkommelse. Alltifrån det tillfället kunde Apostlarna förbinda profetiorna i GT med Jesu första tillkommelse. Petrus förkunnelser i Apg. 2 och Apg. 3 är fyllda med den typen av tolkningar av profetior från GT.
Det var denna fördolda Guds vishet, som gömts för det stora flertalet i Israel men nu uppenbarad för församlingen, som gav Paulus anledning att utbrista i tacksägelse.
Rom. 11:33-36
33 O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans vägar!
34 Ty »vem har lärt känna Herrens sinne, eller vem har varit hans rådgivare?
35 Eller vem har först givit honom något, som han alltså bör betala igen?»
36 Av honom och genom honom och till honom är ju allting. Honom tillhör äran i evighet, amen.
lör okt 13, 2007 6:27 pm