Andevärlden

Andevärlden och andliga världen även kallad andra sidan.

Andevärlden och andliga världen även kallad andra sidan.
Verklighetens "inre sida" där andar, Gud och andra väsen sägs bo. Kulturella skillnader finns.
Andevärlden är den plats där "så kallade spöken", (i själva verket andar) och ännu ej reinkarnerade själar och naturandar sägs vandra omkring. Det gäller både astral-, mental- och andeplanet där spöken och naturandar befinner sig på astralplanet, medan nyligen avlidna sägs finnas på de högre planen.


Den osynliga påtagliga världen och den synliga påtagliga världen
Låt oss tänka att det finns en värld efter döden och att människan har en ande, allt enligt Skapelsens princip. Har verkligen människan en ande ? Om det är sant, hur ser den då ut och hur ser världen ut där den lever ? Vilket är förhållandet mellan den andliga och den fysiska världen ? Vilka principer styr den andliga världen ?

Idag pågår mycket forskning kring den andliga världen. Dessa komplexa fenomen verkar emellertid inte gå att systematiskt förklara och förstå. Som ett resultat har många blivit förvirrade och en del skrämda av dessa viktiga frågor. Och detta har påverkat deras religiösa tro. Kan vi avfärda alla Bibelns många beskrivningar av en himmelsk värld. Såsom “den tredje himlen” (2 Kor 12:2). Eller Moses och Jesus tillsammans med Jesus på förklaringsberget, och andra exempel ?

I skapelsen finns inte bara den synliga världen, som liknar den mänskliga kroppen, utan också den osynliga värld som liknar en människas själ. Den synliga världen finns där den fysiska kroppen rör sig inom tid och rum. Medan den osynliga världen är oändlig och evig bortom den fysiska världen. Det är där människans ande lever för evigt. Som Hebr. 8:5 uttrycker det “vad de tjänar är en skuggbild av de himmelska tingen ...”. Den osynliga materiella världen är en större verklighet än denna synliga värld. Den osynliga materiella världen är subjekt till den synliga materiella världen. Precis så som människans själ är subjekt till den synliga kroppen.


Människans ande är ett förkroppsligande av den osynliga materiella världen, och hennes fysiska kropp är ett förkroppsligande av den synliga materiella världen. På detta sätt kan vi klart förstå att Gud skapade människan som ett materiellt mikrokosmos av både den osynliga och den synliga materiella världen. Därför kallas människan för mikrokosmos. Gud skapade människan och sa att hon skulle råda över världen. (1 Mos 1:28). Med andra ord människan fick fem fysiska sinnen för att kunna dominera den fysiska världen. På samma sätt är den andliga kroppen skapad av andliga element och har fem andliga sinnen för att kunna råda över den andliga världen. Människan har alltså två uppsättningar av fem sinnen.

En för dess fysiska kropp och en för dess andliga. Som ettresultat av syndafallet blev människans andliga sinnen tröga och hon blev förhindrad att uppleva den andliga världen, som bara kan upplevas med den andliga själen och kroppen. Endast de religiösa människor som har fått sina andliga sinnen öppnade av Guds nåd, kan uppleva denna andliga värld.

Den andliga världen och den fysiska kan inte direkt kommunicera med varandra. Därför är människan skapad som medlare och harmoniskt centrum för dessa båda världar. Då människans fysiska kropp och dess ande blir förenade genom perfekt givande och tagande i en fullkomlig människa, så blir också dessa båda världar, den synliga och den osynliga, förenade med människan som medlare.

För att summera människans roll i vad som sagts. Hon är en materiell varelse som innesluter den andliga och den fysiska världen. Hon blev också skapad som herre och harmoniskt centrum för dessa båda världar.

Ytterligare en sak som behöver förklaras är den andliga kroppen själv. Även religiösa människor, som inser att de äger en andlig kropp har många obesvarade frågor om vad som händer deras ande efter att den har lämnat den fysiska kroppen. Upplöses anden som dimma eller rök efter döden eller har den fortfarande en kroppsform som går vidare till den andliga världen ? Kommer människans ande helt enkelt att uppgå i Gud själv eller får den en viss position där den fortsätter som individ ? Om så, hur är denna andliga kropp ?

Enligt Principerna så har varje människa sin egen fysiska kropp och också sin andliga kropp. Därför kallar vi hennes ande för andligt jag.

Det ömsesidiga förhållandet mellan fysisk och andlig kropp.
Den andliga kroppen är subjekt till den fysiska som är objekt. Den andliga kroppen är en kopia av den fysiska, har fem sinnen och existerar för evigt.

Förhållandet mellan den andliga och den fysiska människan är detsamma som mellan en frukt och dess träd. Den andliga människan växer ansluten till sitt träd (den fysiska kroppen). Med andra ord, den andliga människan som lever för evigt, växer till fullkomlighet genom att ta emot vitalitetselement från dess fysiska kropp, och livselement från Gud. Därför kan endast den andliga människan växa i den fysiska människans jord. Alla vitalitetselement från den fysiska människan blandas med livselementen som Gud ger den andliga människan. Därför så beror kvaliteten hos den andliga människan på kvaliteten av de vitalitetselement som ges av den fysiska människan. Följdaktligt så blir den som mottar sunda vitalitetselement en god människa. Å andra sidan, en som mottar dåliga vitalitetselement blir en ond människa. För att en ond andlig människa skall bli god, så måste hon ångra sig medan hon är i sin fysiska kropp, där hon kan motta de helande vitalitetselement som hennes ånger skapat.

Den absolut viktigaste del av den andliga människan som behöver bli perfekt genom den fysiska, är känsligheten för Guds kärlek. Vi har redan förklarat att Guds syfte med skapelsen är att uppnå de fyra positionerna. Där Guds ideala kärlek kan verka. Därför kan endast de andliga människor som redan upplevt föräldrars sanna kärlek, kärleken mellan man och hustru och kärleken till barn centrerat på Gud, eller med andra ord de som redan upplevt denna kärlek på jorden - endast dessa - kan gå till himmelriket i den andliga världen och leva det himmelska livet. Himmelriket är en värld styrd i harmoni med Guds kärlek. Där alla tillfredsställs genom denna Guds kärlek.

Eftersom allt skapat når fullkomlighet genom de tre lagbundna tillväxtstegen, så går också människans ande igenom dessa tre tillväxtsteg, baserat på sin fysiska kropp, för att nå fullkomlighet. Därför kallas en andlig människa i utformningssteget för “formande”, i tillväxtsteget för “livsande” och i fullkomlighetssteget “gudomlig ande”.

På samma sätt som mogen frukt skördas medan dess gren återvänder till jorden, så lever den andliga kroppen för evigt sedan den skilts från sin fysiska kropp, som återvänder till jorden. Många tror att människans kropp dör på grund av syndafallet. Men detta är fel. Pred 12:7 säger, “och stoftet återvänder till jorden, varifrån det kommit och anden återvänder till Gud, som har givit den.” Alltså är det enligt skapelsens lagar som den fysiska kroppen återvänder till jorden. Och inte på grund av syndafallet.
När människan lever enligt Guds skapelseideal i sin fysiska kropp, så lever hon också i himmelriket på jorden. Och den värld dit hennes fullkomliga ande går efter döden blir himmelriket i andliga världen.

Det är här på jorden som Guds syfte med skapelsen måste uppfyllas. Därför sker Guds frälsning här på jorden. Därför har Gud om och om igen sänt sina profeter och till och med Messias själv, till sin trolösa värld. Därför lär Bibeln “...allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen. (Matt 18:18) och “Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.” (Matt 6:10 ”Fader Vår”)

Gud avgör inte om den andliga människan skall gå till himmelriket eller helvetet. Det är människan själv, som avgör detta genom det liv hon lever här på jorden. Hon går till den plats i andliga världen som svarar mot den utveckling hennes ande nått på jorden.

I den fullkomliga världen existerar ingen synd och helvetet är en omöjlighet. I Guds skapelseplan skulle endast himmelriket finnas. Men istället på grund av syndafallet, ett resultat av att människan svek sitt ansvar, så förlorade människan sitt ursprungliga värde och blev värdelös.

Det är inte alltid som man verkligen återvänder från andra sidan. Det är endast vid speciella tillfällen. Oftast så är det spåren man får kontakt med hos den anhöriga som dött. Andra sidan är ett ställe där våra spår sparas när vi levt färdigt på jorden. Det väsen som finns inom oss som är gudomligt stannar inte på andra sidan det gör spåren och minnena.

Detta innebär att vi kan få kontakt med dessa spår och ställa frågor till dem då de är levande väsen i form av energi. Många människor hämtar också guider och hjälpare från denna sida som kan stödja dem i livet. Och det kan vara praktiskt. Det är inte alls säkert att vår mamma eller morfar kan vägleda oss i den kunskap vi behöver. Det kan vara en pojke i Afrika eller en flicka i Kina som har de erfarenheterna att göra detta. Vi kan själva söka dessa kontakter om vi vill veta mer om någon folkgrupp eller kunskap som finns eller funnits på jorden - genom att kontakta minnesspåren som finns på andra sidan.

Det är på andra sidan vi lämnar våra avtryck. De flesta människor går vidare och stannar inte på andra sidan men då har de skalat av sig minnesspåren och fortsätter vidare i andra former.

Många är oroliga för om deras anhöriga har det bra på andra sidan och det har de eftersom de finns där som avtryck och inte som fysiska personer. Det är anledningen till att de ofta kommer till oss genom medium precis som vi minns dem.