Tid!

Tid.

Begrepp kring vilken hela vår tillvaro är uppbyggt, men som likväl är nära nog omöjligt att definiera i logiska termer utan att förutsätta att det redan är definierat. På motsvarande sätt som en längd anger avståndet mellan två punkter i rummet, anger tiden ett avstånd mellan två händelser, antingen de sker i samma punkt eller inte. Tidens gång kan observeras och mätas med hjälp av förändringar såsom rörelser eller åldrande. Naturliga och lätt observerbara rörelser beskrivs av kropparna i solsystemet. Åldrande kan avläsas genom radioaktivt sönderfall.

Rumstid.

Fyrdimensionellt rum där tre dimensioner representerar det vanliga rummet och den fjärde tid. Punkterna i rumtiden är händelser. Här är tid och rum samma sak, de kan inte skiljas åt. Det är på denna rumtid vårt universum vilar. Rumtiden är dock inte slät utan kröks när massa vilar på den.Vårt universum vilar på rumtiden som är krökt mer eller mindre på olika områden. Detta ger en del udda fenomen. Om man drog två parallella linjer längs med en enorm sträcka skulle de beroende på rummets krökning ändra avstånd i förhållande till varandra, kanske även korsas längre fram.

Det finns två former av krökning av rummet. Den första är universums form helt enkelt. Det finns fortfarande oklarheter om universums utseende. Det kan antingen vara klotrunt, helt platt, eller sadelformat. Detta har betydelse för universums framtid. Den andra formen av krökning är den som kropparna skapar på rumtidsväven. Som sagt så orsakar massa fördjupningar i rumtiden, kröker den alltså, och dessa krökningar erfar vi som gravitation.

Om vi tar en väldigt massiv kropp, ett svart hål exempelvis, så har denna en väldigt stor massa. Dess fördjupning i rumtiden blir därför enorm, kanske oändlig. Eftersom tid och rum är samma så blir resultatet att nära ett svart hål så är rummet väldigt utdraget, precis som tiden. Tiden går extremt långsamt, och kan avstanna helt och hållet om massan skulle vara oändlig.

En sak vi inte skall glömma här är att vi är följer rummet, precis som allt annat i universum. Skulle du befinna dig nära ett svart hål exempelvis skulle du därför inte märka att tiden gick långsammare där eftersom du också gick långsammare. Skulle du jämfört med någonstans utanför detta område så skulle det se ut att gå otroligt snabbt däremot - relativitet! Det är samma sak med rummet (sträckan). En meter skulle alltid förbli en meter på din linjal, därför att linjalens längd inte är lika lång längre.

1905 publicerade Albert Einstein sin speciella relativitetsteori och förändrade därmed synen på tid och rum. Elva år senare tog han ett steg längre, han påstod att gravitationen var en effekt av rumtidens krökning, och inte en kraft som fungerade över avstånd.

Einstein var en av de få vetenskapsmän som ville pröva sina teorier innan han gick med på att de var riktiga. Eftersom rumtiden var krökt av massan, som kulor på en gummiduk, så borde ljuset från ett objekt som ligger precis bakom ett annat krökas på vägen till oss. Detta därför att objektet som låg i vägen orsakade gravitation.

Den närmsta vägen för ljuset att gå är inte en rak sträcka, utan en bågform kring gravitationsfältet. Därför skulle ljuset från det bakomliggande objektet synas, trots att det var något i vägen. Vilket senare visades stämma precis.

Det finns fler bevis för att rum och tid är en och samma sak. Exempelvis har man använt sig av två väldigt noggranna klockor. Ena klockan flygs i väg med flygplan, den andra står kvar på jorden. När flygplanet åkt tillräckligt fort en viss sträcka så märker man att klockorna inte längre är synkroniserade med varandra. Vad har hänt? Jo, när någonting färdas fort i rummet så saktas tiden ner, vilket också är en viktig del av Einsteins relativitetsteori.

Man hör från många källor att tiden inte längre är en begränsning i den andliga världen. Detta borde alltså betyda att endast det fysiska följer rumtiden och dess krökningar.

Vad skulle det innebära att lämna rumtidens ”yta”? Det skulle medföra att man inte längre är en del av vår tideräkning, att man inte längre är en del av vårt kända universum. Man står utanför, och kan hoppa in vart som helst i princip.

Om rumtiden nu existerar i den fjärde dimensionen så bör således dimensionen ”ovanför” den vara femdimensionell, vilket direkt får mig att tänka på vad mayakalendern säger om året 2012. Det pratas mycket om detta nu för tiden då vi börjar närma oss, en stor teori är att vi just kommer att stiga upp till den femte dimensionen, passera den fjärde lite snabbt. Det är alltså en form av frekvenshöjning man talar om här, men man kan vända och vrida lite på det och få det till att vi kommer att höja vårt medvetande så pass att vi kommer uppleva universum i fem dimensioner, utan tid och rum. Vi kommer aldrig att lämna vårt tredimensionella universum, det är inte möjligt, men vi kan erfara dimensioner som är högre än vi tidigare erfarit, och i och med det kanske vi kan röra oss i den fjärde eller femte riktningen.

Jag har hört från ett par källor att den fjärde dimensionen är som ett skydd, ett lager, som hindrar oss från att komma från den tredje dimensionen. Jag har alltid avfärdat sådant på direkten, men ser man på det såhär så verkar det mer logiskt. Rumtiden verkar vara just det - ett hinder, en slöja, en hinna som vi är klistrade vid som orsakar ”illusionen” om tid, rum och gravitation.

Imaginär tid.

För att förstå vad imaginär tid är bör vi först veta vad ett imaginärt tal är. Våra normala tal är positiva, och multiplicerar man dem så blir svaret också positivt, exempelvis 4 multiplicerat med 4 är lika med 16. Tar vi minusvärden så blir svaret ändå positivt, exempelvis -4 multiplicerat med -4 är lika med 16. Med imaginära tal blir det dock annorlunda, exempelvis 4i multiplicerat med 4i är lika med -16.

Den imaginära tiden uppfanns av Hawking och Hartle för att lösa problemet med singulariteter. Man uppskattar nämligen inte oändliga värden inom fysiken. Sett ur det imaginära tidsperspektivet skulle en singularitet inte vara mer speciell än nordpolen på jorden. På en sfär är ju alla platser, som bekant, lika dana.

En annan intressant effekt som den imaginära tiden för med sig är att det inte bör vara någon skillnad på att åka fram i tiden eller bakåt i tiden, precis som man kan åka både mot nord och syd.