Asatro

Asatro

Vikingarnas religion asatro samt hur den utvecklas under just vikingatiden då den infiltreras av den kristna tron.
Tron på fornnordisk mytologi. Tillbedjan till en eller flera gudar eller jättar. T ex Tor, Oden, Freja och till och med Loke.Asatro är dagens religion som härstammar från den fornnordiska eller nordiska mytologin. Asatron försöker hitta fakta från den den gamla mytologin och läsa Eddan. Dock finns inte så mycket information i ämnet som man skulle vilja önska.

Religionen utvecklas genom att tolka det som står i Eddan och jämföra med andra religioner. Samt genom upplevelser.
Genom att offra till olika gudar och se vad resultatet blir lär man sig om guden. Man kan även vandra med guden.
Kanske guden visar sig för någon (och då är det upp till den som den visat sig för att förklara hur det gått till). Guden som visade sig kan ha haft önskningar, budskap eller kanske kunskapMen som i dom flesta religioner har även denna flera olika inriktningar. Somliga kanske säger att gudarna kan visa sig medans andra menar att det är inte möjligt. Hittills har man inte lyckats ena tron till en sammanhängande. Och att få till grunder som skulle stämma för alla verkar även det vara för svårt för tillfället.
Vi får hoppas att dom lyckas hitta den gemensamma nämnaren och kan ge någon grund för den intresserade. Idag är asatron förmodligen vad du vill att den ska vara.
Om man vill lära sig mer är det nog smartast att kontakta någon av dom olika samfunden. Exempel: Nätverket Forn sed, Svenska Asatrosamfundet, Idavallen, Norröna Samfundet eller något annat jag troligtvis glömt nämna. Asgård

I världens mitt, men på ett himmelskt plan, har asarna låtit uppföra sin borg. Här bor också de stora vanagudarna (se vaner). Oden residerar i en hall (Valaskjalf) som har silvertak. Han sitter där i sitt högsäte och fångar in hela världen med sin blick. En annan praktfull hall är Valhall där han mottar och undfägnar stupade krigare. Åter andra förnämliga hallar är upplåtna åt de övriga gudarna. I en hall vid namn Gimle, som har ett tak av guld, vistas de rättrådiga människor som avlidit. Muren runt Asgård uppfördes av en jätte berömd för sin skicklighet som byggmästare. Gudarna anställde honom med löftet att om han avslutade sitt värv inom en vinter skulle han få Freja till maka, och därtill sol och måne. Om han inte lyckades färdigställa byggandet inom denna tidsram skulle han i andra sidan få plikta med sitt liv. På Lokes tillrådan biföll asarna jättens begäran att få använda sin hingst Svadilfare till hjälp. Asarna var förvissade om att de skulle utgå som segrare i denna överenskommelse.

Namnet kommer från den äldste nornan Urd.
Nornorna tog varje dag vatten och slam från Urdarbrunnen och öste upp det på trädet för att dess grenar inte skulle torka ut eller murkna. Valhall är Odens boning i Asgård där han tog emot de stupade hjältarna. Man höll här en kamp varje dag för Einhärjarna.

På kvällarna hölls en fest. Kocken Andrimner tillagade galten Särimner varje kväll och hans kött räckte alltid till samtliga. Oden åt dock inte av detta kött.
På taket stod geten Heidrun och tuggade på trädet Lärads barr, och från spenarna rann det så mycket mjöd att varje enhärje kunde få sig ett gott rus. Vanaheim är Vanernas värld. Vergelmer é köldens källa. Vigrid är slätt där asarna och deras fiender drabbar samman vid Ragnarök. Allsvinn är Allsvinn är en av Sols två hästara som drar solen. De jagas av två vargar, Hatea och Skall. Allsvinn har skyddsrunor ristade på hoven. Allsvinn betyder den mycket snabbe. Balder är Ljusets och fromhetens gud inom den nordiska mytologin. Balder är gift med Nanna och blir såsmåningom mördad med en tistel.Balder var son till Oden och Frigg, gift med Nanna och far till Forsete. Han sades vara alltigenom vänlig, ren och god. Balders far, Oden, (i vissa utsagor är det Balder sjävl som drömt) hade drömt om sonens död, så för att skydda honom fick Frigg allting att lova att det inte skulle skda honom. Men hon glömde misteln, på grund av att den var alltför obetydlig/alltför ung och oskuldsfull.
Den svekfulle Loke utnyttjade detta och tillverkade en pil av mistel, som han lurade Balders blinde bror Höder att skjuta Balder med.

Oden sörjde så mycket att han skickade en annan av sina söner till Hel, dödsriket, för att be gudinnan Hel att sända tillbaka Balder. Hon lovade att göra så, om allting i Midgård grät över Balders död. Men jättinnan Tökk (som anses vara en utklädd Loke) vägrade, och Balder fick stanna där han var.

Balders historia slutar dock inte där. Efter Ragnarök kommer han tillbaka från Hel och blir den nye Oden, härskaren. Vale är Son till Oden som hämnas Balders död.
Son till Oden och Rind. Kallas dråpmannen då han hämnades Balders död. Vale överkevde Ragnarök och skulle därefter bygga upp gudarnas boningar tillsammans med Vidar. Oden är Asarnas härförare. Stor siare/galderman. Hans två korpar Hugin & Munin var hans öron och ögon på jorden.

Oden Asarnas härförare. Stor siare/galderman. Hans två korpar Hugin & Munin var hans öron och ögon på jorden.
(den extatiskt rasande) är den mångsidigaste nordiske guden, och i sen vikingatid är han gudarnas konung, människornas allfader och de döda krigarnas valfader. Han är son till Bor och Bestla och bror till Vile och Ve. Han residerar i Valaskjalf eller Valhall som samtidigt är de fallna kämparnas uppehållsort, och han sitter där i sitt högsate, Lidskjalf. Hans maka är Frigg med vilken han har sonen Balder, men har med andra kvinnor avlat många gudar och gudinnor, t ex Tor. Oden skildras ofta som en grann och ståtlig karl med ett charmerande sätt. Han är nära förbunden med adeln (jarlarna) motsats till Tor som är böndernas beskyddare. Han för ett överdådigt liv och njuter av mjöd och vin. Inte oväntat är Oden också en stor kvinnotjusare, fastan t ex Loke beskyller honom för omanligt beteende. Det var sålunda i en kvinnas skepnad som Oden lyckades komma Rind nära och förföra henne.

Enligt Saxo är det vid sådana äventyr som Oden skämmer ut sig, och då abdikerar han för en tid som gudakonung och överlämnar rodret åt sina bröder. Till allt detta kommer att Loke anklagar honom för att i likhet med kvinnliga völvor slå på trumma och utöva trolldom (sejd). Här avslöjas en märklig egenskap hos Oden som kräver en närmare granskning. Typisk för Oden (liksom för Loke) är nämligen hans förmaga att skifta hamn, dvs ändra gestalt. Det berättas att han kan falla i extas -jämför hans namn! - och sända ut sin själ. Medan kroppen ligger som i dvala färdas han som fågel eller fyrfotadjur, som fisk eller orm genom alla världar till fjärran orter. Det är samma förmåga som utmärker samiska och sibiriska shamanen. Inte undra på därför att Oden i mytologin framstår som den nordiska shamanismens, sejdens, främste representant.

Liksom den sibiriske shamanen färdas Oden på en åttafotad häst - hans egen heter Sleipner - genom extasens drömvarld. I Norden har sejdens utövare vanligen varit kvinnor. Att Oden shamanerar fastän han är man väcker manliga vikingars avsky men överensstämmer väl med den shamanism som vi finner i Lappland och Sibirien. Med Odens shamanistiska förmåga hänger hans intellektuella begåvning väl samman. Han är skaldekonstens mästare vid sidan av Brage (se också Suttung), och en stor valtalare som formulerar sina tankar på vers. Och han är en vis man som vunnit sina kunskaper i Mimers källa (Mimersbrunnen). För att få dricka ur denna måste han lämna sitt ena öga i pant.

En annan myt omtalar att Mimers huvud som vanerna huggit av och återsänt till asarna togs tillvara av Oden. Det kunde fortfarande tala, och Oden inhämtade mycken förborgad visdom ur Mimers mun. Oden utvann ocksa hemlig kunskap genom att lyssna till de döda som hängde i galgen (se Hangadrott). Han underkastade sig själv dödsritens alla kval. Genomstungen av sitt spjut, offrad åt sig själv, hängde han nio dygn i världsträdet. Plågad av smärtor, hungrande och törstande upplevde han visioner i vilka hemlig visdom det som nordborna kallade runor - uppenbarades för honom. Så kom det sig att Oden behärskade magisk kunskap av alla slag: han kunde bota sjuka, stilla stormar, vända vapnen mot fienden, göra kvinnor kärlekskranka och oskadliggöra farliga trollkvinnor. Ofta kunde han med en enda blick nå sina syften. Jfr galder. Sina kunskaper om världarna runt omkring honom förvärvar Oden också på annat sätt.

Han och Frigg satt i världens högsta högsäte i ValhalI och skådade ut över alla världar och såg vad som förehades på fjärran orter. Han sänder också ut sina två korpar Hugin och Munin, tanke och minne. De sitter på gudens axlar och meddelar honom allt de sett och tagit del av under sina dagliga flygturer till långt bort belägna mål. Oden kan ocksa vara den fruktansvärde, skräckinjagande (därav hans binamn Ygg) i strid, en våldsam, enögd krigare som genom att slunga sitt spjut (Gungner) över fiendens härskara inviger den till döden. Han deltar inte själv i stridstumlet, till skillnad från Tor, utan rider bakom de stridsmän han stöder. De extatiskt kämpande krigare som uppför sig som galna vargar, biter sina sköldar och är starka som björnar - de kallas bärsärkar -är hans män, Odenskrigarna.

Oden har i hög grad varit anknuten till slagfältet och de stupade krigarna. Det är kanske därföt som han är omgiven av asätande korpar (han kallas korpguden). Även hans båda vargar, Gere och Freke, livnär sig på lik. De fallna krigarna hör honnom och Freja till - vardera är hälften av de stupade. De utväljs att dö av valkyrjorna och samlas sedan i Odens och Frejas boningar. Odens män kommer till gudens boning Valhall där de under namnet einhärjar tillbringar en tid med att redligen kämpa med varandra dagen lång. På så sätt är Oden både krigsgud och dödsgud. Den som dör under sotad as (i sin säng) kommer till Hel, men de stupade har nöjet att vistas i gudens närhet och där få ägna sig åt sin älsklingsysselsättning - kamp.

I sagorna träder Oden ibland emot oss, en gammal men högrest man, blind på ena ögat. Han är klädd i bredhättad hatt och mörkblå kappa, och i sin hand har han sitt spjut - han är spjutgaden. Folktron känner honom framför allt från den vilda jakten när han som den vilde jägaren och hans fallna kampär drar fram genom luften under stormiga, sena höstkvällar. Se Odens jakt. Det kan tilläggas att både fornnordisk tro och i folktron appträder Oden som en vindens gud. I sydgermansk religion var Oden känd som WotanKärt barn har många namn heter det och kanske är det därför som Oden har så många namn. Nägra av namnen är:

Allfader som betyder allas fader detta för att han skapade alla gudar och människorna.
Bölverk som betyder han som vållar fördärv och olycka vilket är ett namn som användes när han lurade sig i skaldemjödet.
Gångråd som betyder vandraren eller han som råder över vandringsmän.
Härfader som betyder Krigets fader detta namn användes när han rådde över krig.
Ygg som betyder den fruktansvärde
Namnet Oden isig betyder den hänryckte eller den rasande eller den inspirerade. Blot är ett offer till gudarna under en ritual inom asatron. Blot kommer ur förkristen kult i Norden.Blot kommer ur nordisk mytologi - offer till gudarna för att stärka deras kraft.

Bloten hör till den förkristna kulten. Man offrade föremål, djur, men även människor förekom. Offerblodet samlades i skålar där man doppade offerkvastar. Dessa använde man sedan till att stänka blodet med på gudabilder, tempelväggar och deltagarna i bloten.

I enskilda gårdar hade man blothus och helgedomar för blot fanns i lundar och vid källor.

Syftet med blot var att blota gudarna, man ville mätta dem med kraft eller öka den kraft de hade, så att gudomen sedan skulle kunna hjälpa. Magiska läsningar och annan magi var vanlig i samband med blot.

De stora allmänna bloten var tre: höstblotet som är vår Mårten, midvinterblotet (jul) och vårblotet som är Valborg.
I Uppsala firades vart nionde år ett riksblot som hade politisk betydelse - under förkristen tid blev den samlingsplats för motståndarna mot kristendomen. Brissingamen Frejas halssmycke, som lär ha varit det vackraste i världen.Brisingasmycket (på isländska Brisinga men, dvärgasmycket) smiddes av fyra dvärgar, åt fruktbarhetsgudinnan Freja. Gudinnan tackade dvärgarna genom att spendera en natt vardera med dem. Under de första månaderna lär Freja ha klätt sig i smycket, och dansat ut i naturen för att välkomna våren. Frej eller Freja ansågs vara kärleks- och fruktbarhetsgudinna, men även krigets och kampens gudinna. Freja. (härskarinnan) är dotter till Njord och tvillingsyster till Frej. Hon är enligt Snorre den ryktbaraste av gudinnorna. Hon är vanernas stora gudinna, Vanadis, vanabrud. Hon är är därtill den frömsta fruktbarhetsgudinnan, och den gudinna som längst dyrkades i Norden. Bristen på myter kring Frej och Freja går det omöjligt att fastställa det riktiga farhållandet mellan dem, men många mytologiska och kultiska antydningar tycks ge vid handen att de har levat i syskonäktenskap, liksom de övriga vanerna. Annars är Frejas make i myterna Od (uppenbarligen en dubbelgångare till Oden).
Det förtäljs att Od ofta är stadd på långväga resor, ja, att han slutgiltigt överger henne. Det kommer Freja att saknad fälla gyllene tårar. Här erinras man om den främre orintaliska fruktbarhetsmyten om gudens död - eller frånvaro - och gudinnans sorg och bittra tårar Möjligen kan man också associera till regndropparna som har fruktbarhetsschemat till. Den orientaliska myten skymtar också på annat sätt. Det nämns att Freja färdas i en vagn dragen av katter, precis som den orientaliska modergudinnan (Kybele) rullar fram i en vagn förspänd med pantrar.

Den omslingrar Midgård och biter sig själv i svansen. I Ragnarök tar Tor och Midgårdsormen död på varandra. Gugner är Odens spjut som smits av en dvärg. Beväpnad med detta spjut red oden ut i ragnarök för att möta kaoskrafterna. Han igde sina finder till döden genom att kasta sitt spjut över dem. Gyllenborst är Frejs guldglänsande galt som lyste upp natten och som Frej använde som dragdjur för vagnen. Tor är Åskans gud inom asatron - torsdagen är helgad åt Tor.

Sveriges Asatro samfund
http://www.asatrosamfundet.se/