Aposteln Paulus

Aposteln Paulus

Aposteln Paulus var en judisk farisé tillhörande Benjamin stammen.
Han föddes i staden Tarsos, huvudstad i den romerska provinsen Kiliken.
Han fick namnet Saul på det syrisk och hebreiska språket.

Hans far var en av de rika bland folket. Han fick en del av sin utbildning i stadens Hebreiska universitet där han b l a lärde sig olika språk som Hebreiska och Grekiska, Filosofi och andra högutbildade ämnen. Han fördjupade sig sedan i den Moseiska lagen i staden Jerusalem hos en av de förnämsta lärarna i den gamla lagen, Gamaliel. Därefter blev han sedan lärare i lagboken, samt lärde sig det romerska språket. Han utvaldes efteråt till att bli medlem i det högsta (stora) rådet redan vid 28 års ålder. På grund av hans kärlek och lojalitet till den Mosaiska lagen och Judarnas seder så började han att förtrycka den kristna församlingen.


Han närvarande och deltog i Stefanos martyrens stening, där han vaktade stenarnas kläder.

Paulus blev utvald att leda förföljelsen på de kristna i staden Damaskus, där han sedan i närheten av staden plötsligt bländades av ett ljussken från himlen. Han föll till marken blind och hörde en röst som tillrättavisade honom. Därefter blev han kallad av Jesus till att bli en stark man. Efter denna syn kom Paulus till tro på Jesus och man förde honom till Ananias som var en lärjunge till Jesus i staden Damaskus, han döpte honom och han kunde se igen. Han reste till Arabia och återvände på nytt till Damaskus där han förkunnade.

Efter 3 år försökte Judarna döda honom men han rymde till Jerusalem och anslöt sig till Petrus, Jakob och de andra apostlarna genom Barnaba. Men efter 15 dagar reste han till Cesarea och Tarsos. Från åren 39 - 43 så förkunnade han i Syrien och Kiliken. Det sägs att han fick namnet ”Paulus” på Grekiska, efter att han gått ur det romerska medborgarskapet eller fick han det i samband med hans biskopsvigning.


År 44 träffade han Barnaba i Tarsos och de följdes åt till Antiokia, där dem förkunnade och undervisade stora folkmassor i ett år. Det var staden Antiokia som Jesu lärjungar först började kallas för kristna.
År 45 började han resa runt i Antiokia tillsammans med Barnaba för att förkunna och samla in allmosor från de troende i staden till de äldre i Jerusalem. De återvände igen till Antiokia och tjänstgjorde som missionärer, profeter och lärare och de fick namnet biskopar genom den Helige Andes order.

År 48 lämnade de Antiokia för sina missionsresor, de besökte Cypern och många andra städer.

I den apostoliska kyrkomötet år 51 i Jerusalem så slog man fast att Paulus och Barnaba skulle tjänstgöra bland hedningarna medan Petrus, Jakob och Johannes skulle tjänstgöra bland de omskurna. Efter det återvände Paulus och Barnaba till Antiokia. I Korinth skrev han 2 brev till Thessaloniki.
År 57 skickade han sitt första brev från Efesos till Korinth. Och i Makedonien skrev han sitt andra brev till Korinth.

År 58 skrev han sina två brev till Galatien och Romarna. Han dömdes vid Ananias, överste präst och fängslades i 2 år i Jerusalem.

År 60 skickades han av Festus, den romerska stathållaren till Rom, så att han skulle dömas inför Cecar den store, han blev därmed den första aposteln som kom till Rom. På våren år 62 skrev han sina brev till Filemon, kolosserbrevet och Efesierbrevet. Och på våren år 63 skrev han Filipperbrevet, därefter blev han utsläppt ur fängelset. Efter att han skrivit Hebreerbrevet, så reste han från Rom till Makedonien och mindre Asien. I Makedonien skrev han sitt första brev till Timotheos år 64 och sedan till Titus.

År 65 år sägs det att han reste till Spanien, Londra och Korinth, där hörde han nyheten om att de kristna i Rom förföljs av Niron. Och han åkte dit för att trösta dem i sin nåd. Där blev han slängd i fängelset av Niron. Under detta år när han var i fängelset, så skrev han sitt andra brev till Timeotheos och därmed han sista, i den visar han hur mycket han längtar om att övergå från detta liv till det eviga livet.

År 67 gav kejsaren Niron order om att han skulle halshuggas, detta efter att Paulus överlämnat 14 ärade brev till den kristna kyrkan. Paulus räknas vara hedningarnas apostel, detta efter att han genom en uppenbarelse ifrån Herren fått veta att alla folk tillhör Herren.

Han grundade många kyrkor, och vigde många präster och biskopar som tjänstgjorde i de nya kyrkorna. Han rekryterade till sig många lärjungar som hjälpte till att sprida ut det evangeliska budskapet, många av dem led stor nöd p g a det, vissa av dem var: Silo, Juda, Barsaba och många fler. Paulus arbetade som tältmakare för att få ihop sina behov. Han fick den äran att i anden upphöjas till den tredje himlen och till Paradiset (eden), och där få höra ord som är dolda för mänskligheten.

Gud utförde många underverk genom hans händer, även till det att många troende lade hans utslitna kläder på sjuka och dem förfriskande. Han genomgick svåra nöder och lidelser dels av Judarna, giriga affärsmän och rövare mfl. Av Judarna genomled han vid 5 olika tillfällen 39 piskrapp. Utöver detta fick han spö 3 gånger med en pinne (stav), och en gång blev han stenad. Han genomled under sitt liv stor möda, hunger, kyla och nakenhet men till slut så vann han martyrets krona.